Efterarbete

Sedan vår hemkomst i början av April har vi hållt på med informationsarbete, tanken är att vi ska dela med av oss våra upplevelser och erfarenheter. Sprida engagemang och kunskap om läget i Latinamerika till så många som möjligt.

Vi har främst varit runt och föreläst på olika skolor, mött många härliga engagerade elever.

Michaela och Anna arbetar för fullt med sin utställning om genus/feminism – så planera in ett besök i Växjö under veckorna 24-26. Då kommer det finnas möjlighet att se film samt fotografier. Varmt Välkomna!

Engelskalektion

Samma vecka som jag kom till Cevallos, Ambato, blev jag ombedd att halla i engelskalektioner for grannbarnen. Vi har nu haft fem stycken och nagra framsteg har gjorts. Det har dock vart svart att lagga det hela pa en bra niva da barnen ar mellan 5-10ar. Som mest har det vart 10barn vilket i mina ogon har vart mer an lagom. Vi har gatt igenom hur man presenterar sig, veckodagar, manader och farger samt nagra enkla ord. Ibland har de vart mer intresserade av mitt har, ibland har de glomt bort att vi ska ha lektion och ibland har det bara dykt upp tva. Lektionerna har mist sagt varierat pa manga olika satt. Till en borjan holl vi till i samlingshuset for byn men sedan forflyttade vi oss till min mormors systers innergard dar vi brukar sitta i en ring pa plaststolar. Vi forsoker ha en lektion i veckan som varar en timme da de yngsta barnen latt tappar fokus. Men varje gang har barnen kommit med mycket gladje och stor entusiasm, vare sig det ar for att lara sig engelska eller for att fa sina nyfikna fragor om mig besvarade. Jag tycker ocksa att det har vart kul att traffa barnen och ha dessa sma lektioner. Och nar jag berattade att denna veckan ar sista veckan som vi kommer ha lektion och att jag sedan kommer lamna Cevallos, mottes jag av ledsna miner och hoga utrop av “Neeeeeej”. Aven fast de kanske inte har lart sig sa valdans mycket engelska har vi anda haft kul ihop dessa fa timmar tillsammans.

DSC_1931[1]Malin Pripp, Ambato

Tack till PACAT

Malin Josefsson, Linnea Svensson, Malin Pripp, Ambato

Och sa ar atta veckor till anda. Tiden har i Ambato verkar ha sprungit forbi och vi ar sa manga upplevelser rikare att det knappt gar att forsta. Lagom tills detta inlagg dyker upp sitter vi pa bussen pa vag till Cuenca, fyra timmar soder om Ambato for att paborja tva veckors resande.

Var organisation ville ta med oss pa nagot roligt som en sista utflykt, och darfor hade de ordnat en chauffor och tillika guide for att ta med oss pa en vandring. Bakom Malin Ps hus i Cevallos ligger ett berg med en topp pa 4600 meter som vi korde nastan anda upp till. Bara bilfarden i sig var ett aventyr och var chauffor skulle kunna vinna VM i sicksack-akning mellan diverse asnor, far och kor!

Vandringen tog oss genom en natur som stundom paminde om Sverige med planterade tallar och milt klimat. Utsikten paminde som vanligt inte om nagonting vi tidigare sett! Stigen var halvt igenvuxen och forsvann ibland helt ut i gronskan. Sa var guide Javier ledde oss i ett par cirklar, men vi var lika glada for det!

DSC_0049
Var guide Javier.

Med utsikt over dalen nedanfor oss satte vi oss och fikade. Eller, det var utsikt till en borjan. Nar man befinner sig pa samma hojd som molnen far man rakna med att utsikten forsvinner ibland.

DSC_0056

DSC_0048
Vara fina handledare; Marcia Tixilema, Edisson Chango och Isidro Ibarra.

Tillbaka pa kontoret fortsatte PACAT att gladja oss. Vi fick varsitt certificat for tiden har och varsin tackjacksvast med PACATs logga pa. Vi kunde inte vara nojdare med organisation eller handledare. STORT TACK fran oss!

DSC_0081

JP: Jugando Aprendemos

Josefin Palm, san Pedro

Nu har jag avslutat min tredje och sista praktikvecka har pa dagiset Jugando Aprendemos i san Pedro. Eftersom dagisen varit stangda i nastan tva manader har de har veckorna varit mjukstart for bade personalen och barnen och mig. Av de trettio barn som har plats pa dagiset har som mest 15 stycken dykt upp under samma dag. Ordinare oppetider ar fran atta pa morgonen till fyra pa eftermiddagen men de har vecorna har barnen fatt ga hem efter lunchen klockan ett. Dessutom dyker inte barnen upp forran narmre klockan tio. Detta ar ett problem som personalen klagar lite pa ibland men det ar anda helt OK att jag inte kommer dit forran vid halv nio. Fast eftersom jag alltid vantar in min vardsysters dotter, Mia, och har folje med henne dit brukar jag vara pa plats tidigast klockan nio. Men no pasa nada – det ar lugnt!

Pa Jugando Aprendemos jobbar fem kvinnor i personalen. En ansvarar for maten och star i koket hela dagarna. En ar ansvarig for dagisets verksamhet men arbetar ocksa direkt med barnen ihop med sina tre andra kollegor.
Barnen som kommer dit ar fran 7 manader gamla upp till fyra ar da de borjar skolan istallet. Manga av dem har de har tre veckorna haft med sig sin mamma eller ett syskon (det ar for tillfallet lov fran skolorna) for att vanja sig langsamt vid att vara dar.

Mina dagar pa Jugando Aprendemos har mest gatt ut pa att fa lilla trotsiga Mia att ata nar hon ska, leka fint och sitta ner nar hon maste. Jag fick pa nagot oanmalt, outtalat satt huvudansvaret for detta dagisets varsta barn med andra ord! Manga av de andra barnens anhoriga som var dar under dagarna fragade mig om det var min dotter – NEJ, svarade jag oftast lite val snabbt och bestamt pa den har fragan som for att slippa ursakta hennes beteende… Men visst i slutandan ar hon och de andra barnen saklart framfor allt bara sota och rara och alldeles, alldeles underbara!

DSCF2137[1]
Mia

DSCF2121[1]
La casita

DSCF2140[1]

JP: Mer fiiisk!

Josefin Palm, san Pedro

Camaroneras

Halsade pa pa en sa kallad camaronera (=rakodling) for att kolla in nar det fiskades rakor.

Steg 1.
For att locka in rakorna i en sluss och in i natet tands en stralkastare som lyser upp kanten pa bassangen. I ljuset hoppar rakorna lyckligt ovetande om deras analkande dod.

Steg 2.
Vid natet samlar en man upp rakorna fran natet med sina bara hander, lagger dem i en plastback som sa snart den blivit full skickas vidare till naste man som skickar vidare den till naste man som tommer den i en stor tunna.

Steg 3.
I denna tunnan moter rakorna sin dod i form av isblandat vatten. – Nar de inte hoppar langre vet man att de ar doda, forklaras for mig. Good to know.

DSCF0353[1]

Just denna rakolding i Palmar, Santa Elena, utgor 300 hektar av det platta landskapet. Har finns 40 bassanger dar rakorna vaxer till sig till fiskemogen alder. Varje bassang ar 5-8 hektar stor och 1-2 m djup med sluttande botten sa att vattnet ska rinna ut nar det byts dagligen. Detta byte gors for att rakorna inte ska do en for tidig dod utav syrebrist eller sjukdom. Det gamla vattnet rinner ut och nytt pumpas in fran havet.
Det som delar av bassangerna pa rakodlingen ar smala, knoliga grusvagar och kanaler som leder ut “gammalt” vatten. Detta leder mig till:

steg 5.
For pa de knoliga grusvagarna mellan bassangerna utfors steg 4, som var att ta dod pa rakorna i istunnan, och aven steg 5 som ar att lagga dem i nya palstbackar! Dessa vags – 50 libras i varje och sedan…

DSCF0360[1]

Steg 6.
…lastas de upp i diverse lastbilar som star uppradade langs straket och sa ger de dar sma rakorna sig av ut i den stora vida varlden!

DSCF0755[1]

Vad ater en raka?
– Jo i havet ater en raka till exempel alger. I rakodlingen ater den till exempel foder som blandas med bakterier.

Vad bestar detta foder av?
– Det bestar av fiskmjol, majsmjol, olja och soja.

Hur vet man att en raka ar fiskemogen?
– Det beror pa skalet. Det maste ha vaxt till sig hart sa att de for oss konsumneter ar latta att skala. Darav tillsatts ibland kalk i vattnet for att fa skalen att hardna lite mer och lite snabbare.

Vart fods rakorna?
– I ett labratorium har i provinsen Santa Elena. Nar de ar tillrackligt stora for det planteras de i en liten bassang. Sedan avancerar de sig uppat darifran till en bassang av storleken storre innan de blir manniskofoda.

DSCF0728[1]
Rakmat